Organisationerna kräver ett rättvist, ambitiöst och juridiskt bindande klimatavtal i Köpenhamn

Miljö- och utvecklingsorganisationerna tillsammans med Akava presenterade den 27 november sina förväntningar gällande klimatkonferensen i Köpenhamn i december. Organisationerna presenterade på en presskonferens i Helsingfors ett gemensamt ställningstagande, som innehåller tio centrala krav.

På presskonferensen talade Akavas chef för internationella ärenden Markus Penttinen, Greenpeaces klimatpolitiska expert Kaisa Kosonen och Kyrkans utlandshjälps klimatexpert Katri Suomi.

– I Köpenhamn måste man komma överens om juridiskt bindande åtaganden.
Att enbart ge en politisk handskakning gällande nationella åtgärder vore ett otillräckligt svar på klimatkrisen, betonade Kaisa Kosonen från Greenpeace. Hon betonade även vikten av att utsläppen måste fås att minska på global nivå före år 2015. Detta lyckas endast om det finns ett internationellt regelverk, som skapar förtroende länderna emellan.

Katri Suomi från Kyrkans utlandshjälp beskrev hur konsekvenserna av klimatförändringen redan nu kraftigt försvårar människornas liv i många utvecklingsländer. Därför måste industriländerna i Köpenhamnavtalet förbinda sig vid tillräcklig finansiering på kort sikt och garantera en förutsägbar finansiering på längre sikt. Utvecklingsländerna behöver offentligt stöd på minst 110 miljarder euro per år fram till år 2020.

– Utvecklingsländerna behöver finansiering för att anpassa sig till klimatförändringen och för att motverka den, för att utveckla teknologi och för skydd av skogar. Industriländernas offentliga finansiering skall dock vara nya pengar, d.v.s. ett tillägg till nuvarande biståndsfinansieringen, preciserade Katri Suomi.

Enligt Markus Penttinen från Akava är klimatförändringen ett allvarligt hot, som samtidigt innebär en att skapa nya arbetsplatser särskilt bland föregångare inom klimatfrågor.

– Arbetsplatserna bör bli miljö- och klimatvänliga. Samtidigt ökar kravet på kunnande. Enligt arbetstagarorganisationerna bör Köpenhamnavtalet vara ambitiöst, men målsättningen bör vara en rättvis övergång. Det kräver satsningar på utbildning och att arbetstagarna blir hörda vid strukturomvandlingar, påminner Markus Penttinen.

Bakom ställningstagandet står Greenpeace, Akava, Medborgarnas världsscen, Kepa, Kehys, Kyrkans utlandshjälp, Luonto-Liitto, Jordens vänner, Natur och Miljö, Finlands naturskyddsförbund och WWF.

Under tillfället presenterades även organisationernas aktiviteter under Köpenhamnmötet. Mera information om Köpenhamnmötet, organisationernas gemensamma ställningstagande, reportage från plats och ställe, organisationernas kontaktuppgifter under mötet samt materialet från presskonferensen finns på webbadressen: www.ilmasto.org/koopenhamina

Organisationernas 10 krav inför Köpenhamn

1. Avtalet som sluts i Köpenhamn bör skapa en grund för ett globalt klimatskydd som är effektivt och rättvist. Utgångspunkten för avtalet bör vara att begränsa stegringen av den globala medeltemperaturen möjligast mycket under två grader.

2. För att uppnå tvågradersmålsättningen måste avtalet leda till att de globala utsläppen börjar minska senast år 2015 och erbjuda ett betydande stöd åt fattiga länder, för vilka en temperaturökning på redan en och en halv grad kan ha allvarliga följder.

3. I Köpenhamn bör man sluta ett juridiskt bindande, internationellt avtal. Med ett enbart politiskt avtal om nationella åtgärder kommer utsläppen inte att minska tillräckligt snabbt och kraftigt. Endast juridiskt bindande målsättningar och internationella regler kan garantera ett effektivt och rättvist avtal och förtroende mellan länderna.

4. Industriländerna måste komma överens om ambitiösa och juridiskt bindande målsättningar för minskade utsläpp. På basen av den mellanstatliga klimatpanelens (IPCC) utredning fastslog Kyotoavtalets medlemsländer under klimatmötet i Wien år 2007 att industriländerna måste minska utsläppen av växthusgaser med minst 25–40 % från 1990 års nivå fram till år 2020. Enligt de senaste klimatvetenskapliga bedömningarna måste utsläppen minskas med minst 40 % för att man skall kunna hålla fast vid tvågradersmålsättningen. I Köpenhamn måste regeringarna äntligen omskriva den här vetenskapliga synpunkten till bindande skyldigheter för varje land. Avtalsperioden bör vara fem år så att man möjligast snabbt skall kunna justera nivån i takt med att nya , allt mer detaljerade klimatvetenskapliga forskningsresultat publiceras.

5. Minskningen av industriländernas utsläpp bör ske i första hand inom ländernas egna gränser. Koldioxidmarknaderna och skogsskyddet får inte skapa kryphål som möjliggör senareläggning av nödvändiga förändringar i energiproduktion och -förbrukning. Bekämpning av tropisk skogsavverkning bör lämnas utanför koldioxidmarknaden.

6. I avtalet bör man binda sig till en rättvis omställning till ett samhälle med låg kolförbrukning. Genom utbildning, forskning och yrkesfortbildning kan man minska de negativa effekterna på utkomst och sysselsättning mellan olika inkomstgrupper..

7. Avtalet i Köpenhamn bör trygga en tillräcklig och förutsägbar finansiering för anpassning till och förebyggande av klimatförändringen i utvecklingsländerna, samt till teknologiskt samarbete och skogsskydd. Industriländernas klimatfinansiering bör vara på en sådan nivå att utvecklingsländerna klarar av att minska sina energi- och industriutsläpp med 15–30 % i förhållande till den förutspådda utvecklingen samt att stoppa de tropiska skogarnas skövling före till år 2020.

8. Industriländerna bör binda sig till minst 110 miljarder euro i årlig offentlig finansiering till utvecklingsländer fram till år 2020. Den europeiska unionens andel bör vara 35 miljarder euro.

Klimatstödet bör vara nytt och utgöra ett tillägg till nuvarande förpliktelser gällande finansiering av utvecklingssamarbete (0,7 % av BNP). Åtgärder som är kopplade till klimatförändringen får inte ske på bekostnad av FN:s millenniemål gällande bland annat minskning av fattigdom eller social rättvisa.

9. Man bör trygga transparens och jämlikhet i förvaltningen av klimatfinansieringen. Det här sker bäst om förvaltningen underställs FN:s klimatavtal. En tillräcklig och förutsägbar finansiering bör säkras med hjälp av bindande finansieringsskyldigheter för industriländerna, internationell auktion av utsläppsrätter och utsläppsavgifter för internationell flyg- och fartygstrafik.

10. Avtalet bör innehålla effektiva medel för att bekämpa tropisk skogsavverkning och skydd av naturliga skogar också i industriländerna. Målet bör vara att stoppa den tropiska skogsavverkningen fram till år 2020 samt att skydda lagrad kol i industriländernas skogar och myrmarker. Metoderna i avtalet bör i första hand vara avsedda att skydda naturskogar, inte att skapa marknadsmekanismer för koldioxid. Skyddet av skogarnas biodiversitet samt respekten för ursprungsfolks och lokalbefolkningens rättigheter och behov bör vara ovillkorliga utgångspunkter i avtalet.

Tilläggsinformation:
Mats Nyman, Akava, 050 328 1236
Markus Penttinen, Akava, 040 772 8861
Jenni Kauppila, projektet Medborgarnas världsscen (koordinerat av Finlands FN-förbund) 050 522 6241
Simo Kyllönen, Greenpeace, 040 197 2620
Rilli Lappalainen, Kehys ry, 050 561 3456
Katri Suomi, Kyrkans utlandshjälp, 050 326 3487
Leo Stranius, Luonto-Liitto, 040 754 7371
Meri Pukarinen, Jordens vänner, 050 329 3479
Valter Sandell, Natur och Miljö, 045 270 0318
Eero Yrjö-Koskinen, Finlands naturskyddsförbund, 050 347 8778
Salka Orivuori, WWF, 040 180 9497

Tillbaka till rubrikerna