17.1.2014

Lagen kräver avkastning och trygghet

Arbetspensionerna inom den privata sektorn förvaltas i Finland av flera arbetspensionsbolag, pensionsstiftelser och -kassor som konkurrerar sinsemellan. Pensionsskyddet för den offentliga sektorn sköts i sin tur av egna arbetspensionsanstalter.

 

De finländska arbetspensionsförsäkrarna är i våra förhållanden stora investerare. De äger fastigheter, börsnoterade och onoterade aktier, räntepapper och fonder.

 

Både arbetstagarna och arbetsgivarna betalar varje månad sin egen del av pensionsavgiften, och arbetspensionsförsäkrarna överför årligen en del av de pengar som inflyter till en fond. Det kallas för partiell fondering. Till fonden överförs cirka en euro av fem. Dessa tillgångar kan arbetspensionsförsäkrarna placera. Den partiella fonderingen gäller pensionssystemen för löntagarna inom den privata och den offentliga sektorn. Pensionerna för företagare och lantbruksföretagare baserar sig på rena fördelningssystem, vilket innebär att de inte är förenade med någon egentlig fondering.

 

De pensionstillgångar som placeras inom den privata och den offentliga sektorn uppgick i slutet av september 2013 till cirka 160 miljarder euro. Cirka en tredjedel av tillgångarna är investerade i Finland. Arbetspensionsbranschen äger cirka 9 procent av de finländska börsbolagen.

 

”För börsbolagen är arbetspensionsförsäkrarna relativt tålmodiga ägare. De håller sitt innehav längre än en genomsnittlig ägare”, beskriver Reijo Vanne från Tela.

Inga räddningspaket med pensionstillgångarna

Arbetspensionstillgångarna ska enligt lagen ”placeras på ett inkomstbringande och betryggande sätt”. Det är orsaken till att arbetspensionsmedlen inte kan användas exempelvis för att backa upp en industrigren eller ett företag i knipa. Placeringsbesluten kan inte heller fattas utifrån andra intressen än finansieringen av arbetspensionerna.

 

Förordningarna definierar inte vad som avses med ”inkomstbringande” placering. Pensionsskyddscentralen använder som antagande på lång sikt 3,5 procent om året. Enligt Telas beräkningar har pensionstillgångarna under perioden 1997–2012 i praktiken genererat en genomsnittlig realavkastning på cirka 3,9 procent om året, rensat för inflationen.

 

Däremot ger författningarna och Finansinspektionen mer exakta tolkningar av vad som är tillräckligt betryggande placering. De privata arbetspensionsbolagen underlyder solvensbestämmelser, som de ska uppfylla. Ju mer bolaget placerar i riskbärande objekt, såsom aktier, desto större riskbuffert måste bolaget ha. Med riskbuffert avses tillgångar, som överstiger beloppet av de fortlöpande pensionerna. Om bolaget har en tillräckligt stor buffert, kan arbetspensionsbolaget placera tillgångarna efter eget gottfinnande. Under den senaste tiden har cirka 40 procent av placeringstillgångarna placerats i aktier och kapitalinvesteringar.

 

”Varje bolag följer sin egen placeringssyn. En av idéerna med vårt decentraliserade pensionssystem är att visionen hos en sektor inte avgör allting”, säger Vanne.

 

Placeringarna måste också spridas geografiskt. Man får inte lägga alla ägg i samma korg.

Arbetspension – en få förunnad lyx

Ända in på 1960-talet var arbetspension en få förunnad lyx. Bankerna och de kooperativa företagen hade pensionskassor, och en del större arbetsgivare hade tecknat gruppensionsförsäkringar för sina anställda. En del bolag hade pensionsstiftelser och sjömännen hade fått sin pensionslag år 1956. Statens och kommunernas tjänstemän omfattades av ett pensionsskydd, som visserligen band dem till samma arbetsgivare för hela livet.

 

En pensionskommitté tillsattes dagen före självständighetsdagen år 1956. I kommittén ingick representanter för partierna, arbetsgivarna samt arbetstagarnas intresseorganisationer. Efter en trög start kom kommittén i farten. Den arbetade i fyra år, byggde upp det rådande arbetspensionssystemet och utformade en arbetspensionslag. De bärande principerna i systemet – decentraliserad förvaltning och partiell fondering – utgör ännu i dag dess viktigaste hörnstenar.

 

Det krävdes emellertid också en aning list, innan lagen kom upp till behandling i riksdagen. Regeringsläget förhindrade en förnuftig pensionspolitik, varför två inflytelserika aktörer inom arbetsgivarförbunden bildade en klubb som samlades på hotell Kämp. Till klubben hörde också riksdagsledamöter som representerade arbetstagarna och landsbygden. Klubben beredde en lagproposition, vilken överlämnades till riksdagen som riksdagsledamöternas lagmotion.

 

Lagen om pension för arbetstagare APL och lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden KAPL trädde i kraft i början av juli år 1962. På detta sätt fick också säsongsarbetarna inom byggnads-, skogs- och flottningsbranschen samt hamnarna arbetspension, eftersom rätten till APL-pension förutsatte att anställningsförhållandet varade minst sex månader.

 

I slutet av år 1964 var den genomsnittliga arbetspensionen 87 mark per månad. I dagens pengar skulle det motsvara cirka 150 euro. Arbetspension betalades ut till cirka 8 000 personer.

 

  • Källor: PSC, Seppo Pietiläinen, Finlands Banks myntmuseum (värdeomräknaren)

print
Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för statistik och sökfunktion.
Stänga

Kakor (”cookies”)

För att få den här webbplatsen att fungera ordentligt skickar vi ibland små filer till din dator. Dessa filer kallas kakor eller ”cookies”. De flesta större webbplatser gör på samma sätt.

1. Vad är kakor?

Kakorna är små textfiler som sparas på din dator, telefon eller surfplatta när du besöker webbplatsen. Kakorna hjälper webbplatsen att komma ihåg dina inställningar (t.ex. användarnamn, språk, textstorlek och andra förhandsval) under en viss tid. Tanken är att du inte ska behöva göra om inställningarna varje gång du går in på webbplatsen eller bläddrar mellan olika sidor.

2. Hur använder vi kakorna?

På flera av våra sidor används kakor för att komma ihåg dina inställningar (t.ex. användarnamn, språk, textstorlek och andra förhandsval.)

Vissa videoklipp på webbplatsen använder också kakor för att samla in anonym statistik om hur du hittade dit och vilka videoklipp du har sett.

Kakorna är inte helt nödvändiga för att webbplatsen ska fungera, men de gör det lättare för dig att söka information. Du kan ta bort eller blockera kakorna, men i så fall får du vara beredd på att webbplatsen inte fungerar optimalt.

Kakorna används inte för att identifiera dig som person och de insamlade uppgifterna står helt under vår kontroll. Kakorna används bara i de syften som nämns här.

3. Hur du kan kontrollera kakorna

Du kan kontrollera och radera kakor precis som du vill. Läs mer på aboutcookies.org. Du kan ta bort alla kakor som finns på din dator och du kan ställa in webbläsaren så att den inte tar emot några kakor. I så fall måste du eventuellt göra om vissa inställningar varje gång du går in på en webbplats och vissa tjänster och funktioner kanske inte fungerar.

Stänga