14.8.2015

Det handlar om följande:

Vad innebär samhällsfördraget enligt Akava, dvs. vad avtalar man om i ett samhällsfördrag? Varför är endast arbetsmarknadsorganisationerna förhandlingsparter?


Samhällsfördraget är en politiskt avtalad benämning på de nu pågående förhandlingarna som är inriktade på att öka sysselsättningen och få fart på den ekonomiska tillväxten i Finland. Senast den 21 augusti ska parterna ha enats om tidsplanen och i synnerhet om den agenda vars målsättningar man ska börja förhandla om efter det. Agendan kan innehålla allt från flexibla arbetstider till lönesättning, omställningsskydd vid uppsägningar och sysselsättning av arbetslösa. 

Förhandlingarna förs mellan arbetsmarknadsparterna på begäran av landets regering. Dessa är förhandlingsparter eftersom en betydande del av de aktuella frågorna till sin natur är arbetsmarknadsärenden som förutsätter att arbets- och tjänstekollektivavtalsparterna är eniga.

Vem förhandlar om fördraget?

Förhandlingarna förs i olika arbetsgrupper. Från Akava deltar förutom ordförande Sture Fjäder även direktör Pekka Piispanen, direktör Maria Löfgren, chefsekonomist Eugen Koev, ansvarig jurist Jaana Meklin och sakkunnig Tarja Arkio. Dessutom producerar kansliets forskare och experter det bakgrundsmaterial som förhandlarna behöver.
Akavas linjer diskuteras och fastställs i Akavas förvaltning med representation från Akavas medlemsförbund och Akavas studerande.

Varför anser Akava det viktigt att förhandla om ett samhällsfördrag?

För att förbättra sysselsättningen i Finland, trygga finländarnas köpkraft och öka exporten av finländska produkter behövs en ny riktning. Eftersom vi inte längre har tillgång till exempel till metoder i anslutning till valutakurserna och saknar en tillräckligt framgångsrik exportmotor måste vi hitta lösningar som bygger på hela nationens gemensamma insatser. Därför är det nu viktigt att slå in på en gemensam väg genom förhandlingar om ett samhällsfördrag.

Regeringen har ställt som mål att Finlands prismässiga konkurrenskraft ska öka med minst fem procent. Med vilka metoder anser Akava att detta mål kan nås?  
Förhandlingarna syftar uttryckligen till att diskutera och komma överens om genom vilka åtgärder regeringen anser att arbetsmarknadsorganisationerna kan uppnå de mål som regeringen ställt. Vi måste avgöra vilka exakta mål och minimikrav vi kan förbinda oss till, och vilka åtgärder det kräver. Organisationerna ska ta fram en gemensam syn.

Är Akava redo att förlänga arbetstiderna?

Akavas medlemmar arbetar redan nu både nationellt och internationellt sett mycket långa dagar. Dessutom flexar de regelbundet och ofta till förmån för arbetsgivarna. Det är också anmärkningsvärt att alla inte följer upp eller bokför arbetstiden trots att det förutsätts i lag. Många arbetar redan nu på gränsen för vad de klarar av. Att förlänga arbetstiderna är därför ingen hållbar lösning för att öka sysselsättningen. Att förbättra kostnadskonkurrenskraften genom tricks som även i bästa fall har endast tillfällig effekt ger inte Finland framgång.

Akava har krävt att omställningsskyddet ska förbättras. Vad betyder det?

Alltför många sägs upp på produktionsmässiga och ekonomiska grunder trots att företaget samtidigt har utdelning och affärsverksamheten uppvisar vinst.  Samtidigt blir det allt svårare att hitta arbete i och med att arbetslösheten ökar och arbetslöshetsperioderna förlängs. Det är inte rätt att framgångsrika arbetsgivare säger upp anställda så att arbetslöshetskostnaderna för samhället ökar och individernas skydd minskar. Vi vill att sådana arbetsgivare ska ta ett större ansvar för att inte eftersträva vinst genom uppsägningar och för att utveckla sina anställdas arbetsmarknadskompetens till exempel genom utbildning.

Akava har också framfört i offentligheten att regeringen som en del av samhällsfördraget ska dra tillbaka nedskärningar i utbildningen. Vilka nedskärningar ska i första hand lindras och varför?

Landets regering har i uppgift att prioritera nedskärningarna. Akava har krävt att utbildningsnedskärningarna dras tillbaka eller åtminstone görs mer skäliga, eftersom de har allvarliga följder för Finlands framtid. Utbildningsnedskärningarna blir snabbt synliga utanför utbildningssystemet och de kan ha oanade följder för småbarnsfostran. Akava anser det synnerligen beklagligt att nedskärningarna i småbarnsfostran, dagvård och utbildning äventyrar jämlikheten inom utbildningen och jämställdheten inom arbetslivet. Att stärka klubbverksamhetens roll på bekostnad av småbarnsfostran, utöka gruppstorlekarna, höja dagvårdsavgifterna och låta bli att göra ändringar i föräldraledighetssystemets struktur kan bli ett vägskäl för utvecklingen av kvinnors sysselsättning och jämställdheten på arbetsmarknaden. 

Enligt Akava har vissa av regeringsprogrammets linjer gällande högskoleutbildningen en mycket problematisk samlad effekt på finländarnas utbildnings- och kompetensnivå.  Finländarnas utbildningsnivå är allvarligt hotad i och med planerna på att stärka arbetslivsinriktningen i lägre högskoleexamina (universitet), minska antalet magisterexamina med 20 procent, frysa högskolornas index och genomföra andra nedskärningar i högskoleutbildningen samtidigt med reformen av studiestödsstrukturen.

Om man dessutom omvandlar vuxenutbildningens statsandel till lån äventyras också möjligheten att komplettera sin utbildning senare under arbetskarriären. Detta är ett villkorligt beslut som verkställs om samhällsfördraget inte blir av. Senast nu måste vi förstå att vårt "samhällsfördrag" om kompetensutvecklingen i och med att den offentliga finansieringen minskar måste uppdateras till att svara mot de krav som ställs på vår konkurrenskraft.

Beaktar samhällsfördraget endast heltidsanställda arbetstagares ställning och arbetsvillkor?

Vi talar också varmt för att ställningen för personer i så kallade atypiska anställningar ska förbättras. Då avser vi bland annat visstidsanställda, personer som är deltidsanställda mot sin vilja och den växande gruppen personer som sysselsätter sig själva och som ofta svävar mellan traditionellt lönearbete och företagsamhet och därmed hamnar utanför alla skyddsnät.

På vilket sätt tryggar man de arbetslösas arbetsmarknadsställning i samhällsfördraget?

Att utveckla omställningsskyddet är en väsentlig metod för att sysselsätta arbetslösa så snabbt som möjligt. Metoder kan också sökas i arbetslöshetsskyddet så att det gynnar den arbetssökandes egen aktivitet när det gäller att utveckla arbetsmarknadskompetensen och snabbare hitta arbete. Så visst är målet uttryckligen att ta fram metoder för att arbetslösa ska få arbete så snabbt som möjligt.

Ordförande Fjäder har också föreslagit att arbetslivet ska ges rätt att väcka talan. Vad betyder det?

En rättegång är dyr och stämplar arbetstagaren som går emot sin arbetsgivare. Därför kommer alltför många arbetsgivare i dag undan med olagligheter på arbetsplatsen. Om fackförbunden fick lägga fram ärenden för domstol i sitt eget namn, naturligtvis med medlemmens samtycke, skulle det vara lättare att ingripa i olagligheterna.

Varför kräver Akava att samhällsfördraget även ska inkludera en löneuppgörelse, dvs. att det gällande sysselsättnings- och tillväxtavtalet eller motsvarande centraliserad arbetsmarknadsuppgörelse ska förnyas när det går ut?

Löneuppgörelserna är ett sätt att öka Finlands konkurrenskraft. På löntagarsidan är samordning av löner eller arbetsvillkor möjligt endast genom centraliserade förhandlingar. Förbunden och förhandlingsorganisationerna måste ha händerna fria om man efter sysselsättnings- och tillväxtavtalet går in för en så kallad förbundsrunda. Visserligen är bägge avtalsmodellerna möjliga, men om vi nu ska förbinda oss vid något och också vill ha med förbunden är den centraliserade modellen den mest realistiska.

Löntagarna har en lång lista i förhandlingarna. Var det inte meningen att vi i samhällsfördraget skulle avstå från saker?

Nu gäller det att hitta en ny framgångsrik riktning för Finland. Då kan vi avstå från något och få något nytt i stället. Det är helheten som avgör, och den måste stå i ba-lans.


print
Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för statistik och sökfunktion.
Stänga

Kakor (”cookies”)

För att få den här webbplatsen att fungera ordentligt skickar vi ibland små filer till din dator. Dessa filer kallas kakor eller ”cookies”. De flesta större webbplatser gör på samma sätt.

1. Vad är kakor?

Kakorna är små textfiler som sparas på din dator, telefon eller surfplatta när du besöker webbplatsen. Kakorna hjälper webbplatsen att komma ihåg dina inställningar (t.ex. användarnamn, språk, textstorlek och andra förhandsval) under en viss tid. Tanken är att du inte ska behöva göra om inställningarna varje gång du går in på webbplatsen eller bläddrar mellan olika sidor.

2. Hur använder vi kakorna?

På flera av våra sidor används kakor för att komma ihåg dina inställningar (t.ex. användarnamn, språk, textstorlek och andra förhandsval.)

Vissa videoklipp på webbplatsen använder också kakor för att samla in anonym statistik om hur du hittade dit och vilka videoklipp du har sett.

Kakorna är inte helt nödvändiga för att webbplatsen ska fungera, men de gör det lättare för dig att söka information. Du kan ta bort eller blockera kakorna, men i så fall får du vara beredd på att webbplatsen inte fungerar optimalt.

Kakorna används inte för att identifiera dig som person och de insamlade uppgifterna står helt under vår kontroll. Kakorna används bara i de syften som nämns här.

3. Hur du kan kontrollera kakorna

Du kan kontrollera och radera kakor precis som du vill. Läs mer på aboutcookies.org. Du kan ta bort alla kakor som finns på din dator och du kan ställa in webbläsaren så att den inte tar emot några kakor. I så fall måste du eventuellt göra om vissa inställningar varje gång du går in på en webbplats och vissa tjänster och funktioner kanske inte fungerar.

Stänga